Ibland så får jag inte det att stämma. Folk har en sida utåt och en sida inåt. Så långt är jag helt med. Men att de sedan försöker bestämma över andra och sätta sig till doms över andra…NEJ där förstår jag det inte! Så länge som vi inte pratar kravaller och sånt får då tycker jag att polisen gör för lite tack vare att de har bakbundna händer och borde få använda iallafall gummikulor och sy in patrasket!

Men jag pratar om familjer, syskon och nära vänner. Hur kan vissa tro att de är så mycket bättre än andra? Hur kan vissa tycka att de kan döma andra och inte sig själva…när de själva inte är guds bästa barn? Jag kommer aldrig förstå det. Det är inget som jag håller på med själv och kommer aldrig att göra.

Vi försöker fostra våra barn att alla människor är olika och tycker olika. Allt är ok så länge som du kan stå upp för dig själv och det du tror på. Jag skulle bli tokig om de ger sig på varandra och försöker fostra/hota/skada/ varandra eller så enkelt som att ignorera varandra för att man kanske tycker lite olika….

Allt bottnar i kärlek. Har man kärlek så älskar man varandra ändå. Man låter andra vara lite som de är och man sätter sig inte till doms över de, man visar bara lite mer kärlek! Mår någon dålig så räcker man ut en hand till hjälp, INTE pekpinnar eller hotelser.

Sedan finns det familjer som inte fungerar…då får man hitta någon annan som får ta deras plats! För när vi ligger på dödsbädden så är de inte de som blivit utstötta eller skadade som mår dåligt för de stod upp för sig utan de som stötte ut/ eller skadar andra som mår dåligt. För de är i grund och botten värdelösa människor som saknar hjärtan. Deras inre är som ett kadaver fast deras bokstavliga hjärta slår…De kan och skall aldrig bli lyckliga!