Så äntligen kom vi iväg till BollnäsEss. Har försökt i flera år men äntligen gick det att tajma. Hur roligt är det inte? Det är ju riktigt superkul!
Vi åkte vid lunch från Sundsvall, Micke, jag och från boxen Kicki och Erika.
När vi kom fram så fick vi en välkomstväska med en massa reklam, dricka, frukt och en t-shirt. Även då alla biljetter till alla klasser vi hade bokat.
Mr M och jag körde i gång med Buggaloo, det var väl ett si så där pass… tack vare att vi två gick tillsammans så gjorde vi det roligare. Efter det körde han något vattenpass där han simmade över en km med olika tekniker… jag körde ett ”retro danspass” som var ungefär som gamla goda tiden när man dansade Jazzdans….
Efter det hade jag egentligen ett till pass men mina höfter gillar inte riktigt att dansa jazz längre (vems kropp är byggd för det när man är äldre än 18?)! Så vi gick tillbaka till hotellet (ca 10 minuter promenad). Sedan väntade vi in Erika och Kicki så åt vi buffén som Scandic dukar upp för deltagarna, riktigt billig men oj vad pasta de dukade upp. Tack o lov var vi ganska tidiga så det fanns grönsaker kvar då jag inte äter pasta.
Så lördagen började vi med ocr (hinderbana), hade någon slags ångest inför denna bana men när vi närmade oss den så kände jag att det här blir ju lugnt!
När vi kommer ännu närmare ser vi att ”fan” det där var ju bara en lekpark… hinnderbanan är bra mycket större…..och längre….
Först fick vi träna på lite fall teknik, och landnings teknik. Allt för att man skall kunna genomföra ett race utan att skada sig. Sedan så små jobbade vi hela banan när de visade de olika teknikerna som finns för varje hinder. Totalt var det 8 hinder.
Sedan så skulle vi få springa banan själv, vi släpptes iväg fyra och fyra. Jag valde sista gruppen för mitt största hinder är ett mentalt hinder och det här nätet då det blir så fruktansvärt högt. Nu var det väl bara si så där 4m högt men….
Sa till tränaren att jag är extremt höjdrädd om det är ok att backa ner om jag känner att det inte går. Men jag drog mig uppåt sakta men säkert, han var nere på marken hela tiden och uppmuntrade mig. Kändes riktigt bra, när jag kom längst upp så stod jag med fötterna i tredje hålet uppifrån och då gick det inte att flytta dem högre… jag försökte men de satt som fast ;-). Till slut så kom jag på att om jag slänger över ena benet så kanske… det gick bara fint! Men då skall ju nästa över… alltså det tog sin lilla tid… men DET GICK, alltså du anar inte hur stolt jag blev. Då stod tränaren med utbredda armar och jag flög in i en kram… då släppte nog allt och jag började skaka och stor böla 😀 Då fick även han tårar i ögonen :-D. Vilken känsla…. resten av banan fick jag gå för jag hade ett sånt pulspåslag så jag fick ingen luft….
Efter det så körde vi en föreläsning ”träna med puls” som var intressant. Sedan var det ångestpass nr två. Skidfys med os duon (pust).
Jo.. och ångesten var berättigad. Nå så djävulskt jobbigt…. alltså riktigt riktigt grisigt jobbigt!!
Efter det så var det lunch. Lyssnade lite på DiLeva.
[youtube]https://youtu.be/V2w6W1jjjCQ[/youtube]
Sedan så körde vi ett pass, Trum and Drum. Man skulle ha trumpinnar och träna med… men vi hoppade av passet då det var typ ett arobicspass med trumpinnar… Men efter det var det då dags att testa dessa skor…
Tänk nu ett helt pass med Kangoo jumps skor… en timme, det gick inte att stå still och du stod konstant och hoppade…. alltså det var jobbigt på riktigt! Efter det så lyssnade vi på DiLeva … alltså flummigare har jag nog aldrig varit med om!
[youtube]https://youtu.be/y5xi-MrAjUI[/youtube]
Sedan åkte vi hem! Blåmärkena som kom efter hinderbanan är inte att leka med heller… 😀 Här är bara ett av alla!
