Micke och A lånade några bilar som de testade och Micke skulle lämna igen en på lördags morgon före han far ner till Mackmyra. Jag erbjuder mig vid halv elva tiden på kvällen att jag kan köra tillbaka bilen så slipper han gå upp ca 10 minuter tidigare på lördagsmorgon. Ja tillslut så bestäms det att vi gör så, Micke slänger på sig lite kläder och tofflor och jag får alltså testa en av bilarna. När vi lämnar bilden så finns det en liten låda för nycklarna dit vi då slänger dem och så går vi mot vår bil. TYVÄRR upptäcker vi att de har bommat igen hela den parkeringen på Audi här i Birsta så vi kan inte ta ut vår bil. Micke tycker vi skall ringa på taxi men jag tycker att vi kan väl springa hem (han i tofflor) går riktigt bra. Inser att min kondition är väldigt mycket bättre än den någonsin har varit. Så kommer vi till baksidan av Ica Maxi där är det en liten slänt (med snö på) som vi skall gena över så kläcker M ur sig, bara den inte är hal. Jag hinner inte mer än säga ta det försiktigt så du inte halkar. När jag tar andra steget i slänten så halkar jag troligen till med vänster fot och det låter som ett pistolskott går av. Micke hör smällen och vänder sig och då har jag redan börjat vråla, själv trodde jag att det tog en halv minut före jag vrålade men Micke sa att det var nästan på en gång det small. Det jag skriker är ajaj min fot och i nästa mening skall jag tydligen ha skrikit NEJ min träning! Så alla tycker jag har rätt prioriteringar ialla fall 😉

Då ringer vi min syrra som får gå upp ur sängen och komma och hämta mig och köra hem M. Stackarn får klämma in sig i bagaget tillsammans med en vagn medans jag sitter i baksätet och gråter.
Vi kommer in på akuten och är där i ca 4 timmar. Läkaren tycker att röntgenbilderna ser ”mysko” ut så han säger att jag skall åka hem och sova med mitt provisoriska gips och komma tillbaka på lördagsmorgonen. Väl hemma så har Micke små sovit och inte gjort i ordning sängen nere….jag är väl något små irriterad men han kläcker ur sig (när jag har bett han hämta ett lakan flera gången och han kommer ner med ett påslakan) sluta gnälla så mycket!!!! Det kommer han få leva med myyyycket länge. Tack o lov fick han ialla fall lite dåligt samvete.

Han frågar på lördag om jag klarar mig och om han kan fara iväg och självklart kan han fara när han har sett till så mamma kan ta flickorna när jag skulle åka in till sjukhuset. Väl inne får jag ta flera ny röntgenbilder och mr bilder. Sedan börjar väntan….vid fyra på dagen så kommer en läkare och säger att det blir operation. Jag har brytit av två små ben på insidan av foten. De skulle läka fint utan annan hjälp än gips men så har legamentet som sitter över hela fotleden från insidan och fäster i fotknölen på utsidan (om jag nu kommer ihåg rätt) slitit sönder benet vid fotknölen. Det här legeamentet kan man få stora problem med om det inte lagas. Så det de gör är att de spikar fast benbiten igen. Så kl sju på kvällen rullas jag in på operationen.

Väl där så skall jag få en spinalbedövning (flera sprutor i ryggen som gör mig bedövad från midjan och neråt) när hon väl börjar så får jag kramp i armarna och ryckningar i benet och så tuppar jag av. Så de fick göra en hastig nedsövning och fick lägga bedövningen medan jag sov. Tydligen har jag lite låg puls. Vilopulsen ligger på ca 60 men när jag låg där på bordet så gick den ner under 40 och det var därför jag tuppade av. De ger mig medel mot allt möjligt, mot illamående, pulshöjande (låg tillslut på ca 85 under op en) värkstillande…..

Tydligen är den här operationen en så kallad prio operation tack vare skadan. Den skall opereras så fort som möjligt för att minska problemen i framtiden. Läkaren som opererade mig är bekant med brorsan så jag fick hälsa där :-). Får en massa morfin efter operationen så jag slumrar till och från.

Söndagen förflyter i ett normalt tempo med lite besök och sånt, känner att jag inte orkar så mycket så tillslut blir även besöken betungande.

Så skall jag få åka hem på måndagen. Jag har skitont i huvud och nacke och har fått migrän. Så hela dagen är i en dimma. Troligen var det nu inte migrän utan att jag inte tål alla värktabletter som jag fått.. Jag spyr som en gris och mår skitdåligt. Tar mig hem ialla fall (med spypåse i knäet) och tisdagen sover jag hela dagen. Tar mig inte upp ur sängen…. Onsdag eftermiddag blir lite bättre. Nu har jag sällskap av katterna hela tiden.

Sedan så onsdag natt så får kattis sju små söta kattungar 🙂

Så i dag (torsdag) är första dagen som jag orkar ta upp datorn! Men jag klarar inte av att sitta riktigt för då blir jag illamående…men det blir bättre och bättre!!